Allsmäktige Herre, jag är icke värdig att du träder in under mitt tak, men av kärlek till människorna vill du bo i mig och därför vågar jag stiga fram. Du befaller, och jag öppnar dörren som du har skapat, och du stiger in i mig sådan du är med din kärlek till människorna. Du stiger in och upplyser mitt förmörkade sinne. Jag tror att du skall göra detta, ty du drev inte bort synderskan som med tårar kom till dig, inte heller förkastade du den botfärdige tullindrivaren eller stötte bort rövaren som bekände ditt rike, inte heller lämnade du den omvände förföljaren där han var, utan i dina vänners skara upptog du alla dem som med vilja till bättring kom till dig, du den ende välsignade, nu och alltid och i all evighet. Amen.